Den mest spännande sektorn i dagsläget är ädelmetallsektorn, guld, silver och tätt följd av koppar, sistnämnda som dragit rejält efter att världens största koppargruva är ur produktion de närmaste åren.
Jag har ägt gruvbolag länge. Boliden har varit ett stabilt innehav under många år, och den norska gruvan Rana Gruber har gett mig exponering främst mot järn, vilket passade bra ihop med mina tidigare innehav i svenska verkstadsbolag.
För ungefär ett halvår tog jag ett aktivt beslut att börja handla ädelmetaller.
Jag köpte fysiskt (som cert) guld, silver, koppar, en slev krypto och senare även uran, ett gäng fonder/etfer som var positionerade mot guld- och silvergruvor, jag gjorde även en större investering i en guldgruva som jag trodde på, Mineros.
Tanken var inte att att rida på en stor momentumvåg, i själva verket undrade jag redan då om jag var sen på bollen. Så här efter och 40-50% upp, kan jag konstatera att jag inte var sen, sett till de flesta tämligen tidig, då ädelmetaller är en ganska nördig och trång sektor.
Anledningen till att jag gick in var att jag ville hedga mot börsnedgångar och använda ädelmetaller (och även krypto) som skydd för min hävstång. Vid en allmän marknadsnedgång påverkas allt, men om misstron riktas mot det finansiella systemet såg jag guld och silver som ett bättre alternativ än traditionella räntefonder.
Jag var framförallt inspirerad av "Den permanenta portföljen" och ville testa den som en hedge mot Trumps ekonomiska politik och som ett skydd när AI bubblan brister.
Den permanenta portföljen är en investeringsstrategi som delar upp dina pengar i fyra lika stora delar: 25 % aktier, 25 % obligationer, 25 % ränta (t.ex. kontanter eller kortfristiga obligationer) och 25 % guld. Idén är att skapa en stabil portfölj som klarar sig bra oavsett om ekonomin växer, inflation stiger, deflation inträffar eller en recession drabbar. Strategin kommer från Harry Browne, en amerikansk investeringsrådgivare, som lanserade den på 1980-talet, först i sin bok från 1981 och senare i "Fail-Safe Investing" 1999.
Browne utvecklade konceptet efter att ha sett de ekonomiska upp- och nedgångarna på 1970-talet, som inflation och oljekriser. Han ville skapa en enkel plan som inte krävde att man gissar på marknadens rörelser, utan istället skyddade pengarna genom att sprida riskerna. Genom att testa strategin historiskt såg han att den gav bra avkastning med låg risk, även i svåra tider.
Värt att notera är att Brown var libertarian och hade en inneboende misstro mot det finansiella systemets förmåga att klara av en marknads stora svängningar. De senaste åren har en skiftning i den rörelsen dragit sig allt längre bort från räntor och lierat sig närmare kryptorörelsen.
För att förstå många av argumenten som är pro ädelmetaller måste det sättas i ett amerikansk politiskt perspektiv.
Browne var en klassisk libertarian med en stark tro på individuell frihet, minimal statlig inblandning och fri marknadsekonomi. Han argumenterade för att regeringen skulle krympas dramatiskt – till exempel ville han reducera den federala budgeten från 1,8 biljoner dollar till bara 100 miljarder dollar, genom att avskaffa stora delar av välfärdsstaten, militären och byråkratin. Han förespråkade en återgång till guldstandarden för att skydda mot inflation och ville helt avskaffa Federal Reserve, som han såg som en orsak till ekonomiska bubblor.
Argumenten känns igen från Trump, inte minst i samband med Doge, samtidigt som guld haussas av stora delar av marknaden just på grund av att Trump misslyckats med att minska budgetunderskottet. Det driver investerare bort från dollarn och in i ädelmetaller. Trump själv är besatt av guld och har, som många noterat, börjat inreda Vita huset på ett sätt som påminner om en kitschig diktatur i Mellanöstern som Libyens Gaddafi ledde. Skillnaden är att medan Trumps guld är fejk, körde Gaddafi med äkta vara.
Muammar Gaddafi hade under många år en vision om att stärka Afrikas ekonomiska självständighet och minska beroendet av dollarn och västvärldens finanssystem. En central del i den planen var idén om en pan-afrikansk valuta backad av guld, en "gulddinar". Libyen hade under Gadaffi en av världens största guldreserver, upp till 140 ton, en reserv som försnillades under de kaotiska åren med inbördeskrig.
Det amerikanska budgetunderskottet har sedan Reaganeran på 1980-talet finansierats genom en kombination av hård och mjuk makt. I takt med att USA nu frivilligt abdikerar från sin dominerande roll i världen, på samma sätt som Romarriket en gång gjorde, följer också oundvikliga konsekvenser. En av landets största fördelar, att dollarn ersatte guldet som global reservvaluta, riskerar att erodera. I praktiken har USA finansierat sina underskott genom att emittera statsskuldväxlar.
För ett par månader sedan gjorde jag en omsvängning i min strategi. Jag sålde alla certifikat och frigjorde kapital för att öka innehaven i framför allt silver-, men även guldgruvor. Beslutet inspirerades av bedömningar om att silvret har potential att stiga snabbare än guldet, samt av Don Duretts resonemang om vikten av att sprida riskerna genom diversifiering bland olika gruvbolag. Därför satte jag ihop en dedikerad gruvportfölj och började handla. Utöver rena gruvbolag köpte jag även aktier i företag med indirekt exponering mot sektorn, som exempelvis Epiroc och Tomra. Jag är långt ifrån så diversifierad som Don Durett förespråkar, men har i dagsläget cirka 14 bolag i portföljen, varav 7–9 är verksamma inom guld- och silverutvinning, beroende på hur man räknar.
Även om en sättning kommer ske både i den övergripande trenden och i enskilda bolag, är mitt starkaste argument för att momentum i ädelmetaller kan fortsätta långsiktigt, att kapitalet idag är tungt koncentrerat mot tech och liknande sektorer. Om bara en liten del av dessa flöden skulle flytta över till ädelmetaller, en marginell förändring i det stora hela, kan det få en betydande effekt på både gruvbolag och ädelmetaller.
Goldman Sachs har nyligen rekommenderat en större andel guld i portföljen, medan Citigroup pekat på guld som bullish. Skälen är väntade räntesänkningar, fortsatt starka köp från centralbanker, framförallt i öst, samt geopolitisk och ekonomisk osäkerhet. Guld ses därför som en viktig hedge och diversifiering när aktier och obligationer är mer osäkra. Om några större techmiljardärer tar rådet så kommer det ge en kraftig effekt på både guld och silver. Med tanke på att de ägnar en allt större tid åt att bygga bunkrar, förbereda en flytt till Mars och lägga miljoner att förlänga sin hälsa, ja då ligger köp av guld nära till hands, om det inte redan skett.
Om du vill ha mer kunskap om ädelmetaller så finns det en hel djungel där ute att inventera på youtube, i poddar och på X, ofta drunknar många av dem i den amerikanska kontexten, vilket gör en del av dem outhärdliga. Don Durett, Tavi Costa och Kitcho news är en källa till inspiration.
Om du vill hitta ljus i mörkret om ädelmetaller i Sverige, i media, rekommenderar jag Eric Strand från AuAGfonder som ofta närvarar som expert,
EFN råvaror och podden Market Makers.
Den sistnämnda är något så ovanligt som en podd med tre grabbar som pratar aktier, istället för bara två som pratar pengar och värdepapper...kanske inte i sig så revolutionerande men funkar! Podden är inte vikt åt råvaror men det dyker ofta upp, som i avsnitt 401 idag. Den är ofta raljant och ibland lätt Stureplans reaktionär men oftast alldeles alldeles underbar. Samspelet mellan de tre göbsen flyter på bra och de är roliga och initierade, likväl ägnar de sällan tid åt att drunkna i ebita eller siffermangling som när Affärsvärlden får feeling. Fokus blir ofta på helhet, sektormomentum och makro, något som jag verkligen uppskattar. Bra jobbar på er, 401 avsnitt fixade, 402 till, tack! Ni står högt upp på väntelistan varje vecka!
https://open.spotify.com/episode/3QavD9vEdoNnctlSkN2tK2?si=48eeadf7aafd47ff
Om du vill ha en mer allmän nyhetsinriktad och bred källa till information finns det inget som slår EFN råvaror. Ofta leds den av den initierade Gabriel Mellqvist, som med eller utan skägg är egendomligt lik både "Ugglan Helge" och Ned Flanders. Gabriel har förmågan att med snabba repliker och kloka slutsatser alltid underhålla. Han har snabbt blivit EFNs viktigaste varumärke och mest hårt arbetande allmänreporter, så till den milda grad att jag börjar bli orolig för att hans röst, den knarrar allt mer i "Börsurr, EFN råvaror och vanliga EFN där han bedriver sitt värv. Trots att EFN gödslat miljoner på flertal kändisar som jag aldrig ser av så är det så är det Gabbe som är där, och där och där igen! Iväg nu till en sång/talpedagog med dig så du kan fortsätta ditt värv! Gabriel är en av de få journalister i finansbranschen som subtilt ifrågasätter den ohämmade nyliberlismen och kan se människan längre än kvartalsrapporten, en unik röst i branschen.
https://www.youtube.com/watch?v=8oIgSvXOFkk&list=PL-aXa0lr5q4XdFQE2AhOEbjR9XX97MDW9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar