Läser Börsjävel och ger köprek! Tänker på en krasch, vilken är nästa sektor som drar? Är världens indexfonder Skynet? Funderar på Market Makers senaste summering. Deppar jag ihop eller agerar jag? Allt leder ofrånkomligt till Björn Afzelius!

 

Äntligen semester, dags för VM-fotboll, en del småpill på sommarkåken och givetvis tid för att läsa obehindrat på verandan, endast omgiven av fåglarnas kvitter och en o annan podd som går förbi mig (min oäkta fru med sin telefon på axeln). Jag läser alltid varje dag, året runt, men allt oftare offras djupläsandet medan poddar, youtube och artiklar i media fyller dagarna. Därför är semester en perfekt tid att återta tänkandet på allvar och lägga ner telefonen som dödar koncentrationen.  

Jag började med att läsa ut "Konstantin den store - Roms förste kristne kejsare" för att sen ge mig i kast med "Börsjävel- anteckningar från aktiemarknaden". Den förstnämnda rekommenderas endast till historienördar som mig, redovisning av källor och teorier gör den lite tungrodd trots en ganska lättsam text.

Om jag skall sammanfatta Pontus Dackmos bok är det en rättfram betraktelse över hur han uppfattar sin bransch, jag skulle lätt kunna benämna den som cynisk över sakernas tillstånd. Vi får ta del av hur Pontus karriär blev till mer eller mindre av en slump, en del kapitel sprängs in med texter som mer liknar kortare essäer över hur finansmarknaden fungerar.  Han berättar personligt och initierat vad han upplevt och räknar upp en mängd inbyggda fel i finansmarknaden, därefter till hur han tröttnade och, i praktiken försökt rätta en del av strukturella problem genom att starta sin egen fond. Det är en berättelse, underförstått, där han och sina kompanjoner går på tvären mot finansens kolportörer och har lyckats (än så länge!), trots motstånd men tack vare understöd av människor med rätt värderingar och kunskap.

På resan möter Dackmo en värld där pengar och fernissa (rätt skor, snabba svar osv) är en värdemätare, men misslyckas du åker du snabbt ut. Finansbranschen är uppenbart en pengamaskin där vinster osentimentalt mäter ditt värde, tuggar i dig och spottar ut dig om du inte håller måttet. Samtidigt menas att den är relativt jämställd, om du kan visa att du tjänar pengar så spelar inte din bakgrund någon roll, den mäter effektivitet, inte socialt kapital.

Det är dock helt uppenbart att det är pga av vem du känner som avgör om du får möjligheten, i författarens fall pga av en bekant via ett parti poker som ledde till en oväntad intervju i London. 

Ett flertal saker återkommer, vad författaren egentligen hade tänkt bli, diplomat eller läkare, att han älskar att skriva, samt att det finns ett tydligt underdog perspektiv i berättandet. Det är det är ingen dålig karriär han stakar upp, samtidigt är det ibland svårt att förstå varför hans karriär mer eller mindre är så spikrak,

Det är ett sympatiskt drag, långt från senare generationers som härdats i att sälja sig själv. Kanske är det  ett par saker han poängterar och boken beskriver, uthållighet, hårt arbete, att han inte var given eller påtänkt som mäklare, men kanske framförallt hans talang i att leta upp andras goda tankar, omforma dem och dra nytta av dem, antingen genom att anställa (som Bråse) eller ta till sig och arbeta utifrån dem.

Det liknar mig själv i min yrkesroll och i mitt investerande, det kräver ett strategiskt tänkande, mycket sållande och uthållighet tills tankeprocessens pusslande till slut klickar och ger ett Heureka.

Är indexfonderna Skynet?

Det är mycket som får en känga, indexfonder som gått från något bra till något som  förstärker värderingar på ett ohälsosamt sätt, aktiepriser som inte längre handlar om verkligt värde i bolagen, ESG som osunt, temafonder som trams, kickbacks och fondavgifter som driver branschen.
Framförallt indexfonder, tillsammans med robothandel, är något som jag själv tror driver världen mot en allt skörare och instabil börs (pga av ökad koncentration till ett fåtal marknader, sektorer och bolag i kombo med en gigantiskt ökad kapitalmängd som matats till börsen de senaste tio åren).

Rent stilistiskt så flyter språket på bra, mina främsta invändningar är att bokens kapitel är ojämna vilket gör helheten lite kantig och att delar känns som har skrivits i all hast eller skrivits i en annan kontext. Jag har läst Dackmos texter innan i EFN, och förvånas över en del skillnader i sättet att skriva. I ett par kapitel,  framförallt i bokens början bombas texten med tankestreck som kan ses som en AI-bearbetning av texten (-). Något som känns väldigt märkligt då killen helt klart kan skriva. Kanske är det därför den har "Anteckningar" som undertitel?  

Dackmo kommer ut som socialliberal?

Bokens vassaste och viktigaste kapitel är allt för kort, i "Vad är poängen?".
Här radas en mängd sanningar upp som ofta sällan någon vill ta i. Det allra mest grundläggande, att kapitalhantering belönas mer än arbete och ständigt förskjuter makten från arbete till kapital, att resurser tas från andra sektorer som skapar mer samhällsnytta, det fortgår om inget sker (dvs fördelningspolitik antyder han försiktigt). 

Det är alltså underförstått att den som föds med kapital föds in i ett samhälle som är riggat för dess fördelar, att framgångsteologin om att äga aktier, som vi är så många är en del av, inklusive mig själv, de facto gör de flesta av oss till småhandlare. Sanningen är att när du har sparat till dina första miljoner så har den som fötts med 100 miljoner blivit miljardär sedan länge. Ja under förutsättning att det inte slarvas bort eller skänkts bort, men inte allt för vanligt, andelen engelska aristokrater från 1800-talet som blev urfattiga var försvinnande få, även om deras öden alltid lyfts upp med risken att sälja smöret och förlora pengarna.   

Utöver det bearbetas frågan vad en finansman gör av värde, vore det inte bättre om pokerspelet inte skett och han hade likt sin far gjort något som han kunde "ta på", något som förändrade människors vardag? Om han kunde visa på att han byggt något fysiskt, byggt på ett hus eller tröstat ett barn. Känslan av att sålt sig till ett system som inte förbättrar utan förvärrar världen är tydlig, lösningen på det är, lite raljant skrivet, att starta Protean, att göra förändring till det bättre inom systemet.

Utöver det görs en poäng i att vinstkvoten i finansbranschen fortsatt är två procent, precis som för hundra år sen, trots all teknisk evolution, att vinsten enbart döljs i fler lager. Utöver det att produktiviteten inte har fördelats så vi alla kan arbeta mindre. I det sistnämnda finns det dock tydliga tecken på att det skett indirekt inom vissa tjänstemannastyrda sektorer med hjälp av en otydlighet i vad som mäts och en större del av hemarbete (även om det lett till en motreaktion från företag, Volvo Cars är ett exempel). 

Det är inte populärt att påpeka det i branschen, skriver han, kanske är det därför det tar så lite plats i boken, Dackmo skall dock ha ett stort tack för att ha modet att påpeka det uppenbara, klart det tar emot utifrån hans sammanhang. Det skall sägas att det inte är första gången det skett utan är ett av flera exempel på de som verkar inne i en maktstruktur, vågar (eller har en skyldighet) ge utryck för systemkritik.

I överlag så är Dackmos mest sympatiska sida att han vågar vara reflekterande och självkritiskt, även om det sker i försiktiga ordalag.

Favvopodden Market Makers och det svåra med momentumtrading

Strax efter jag läste ut boken (det tog mig ca fyra timmar under två dagar, den är föredömligt kort och rapp) lyssnade jag på Market Makers halvårssumering, det är svårt att inte dra en del paralleller mellan deras slutsatser och Dackmos, skulle jag summera avsnittet, kanske lite orättvist, så är det att branchindex och snabba flöden drar allt snabbare och det är supersvårt att tajma både när man skall gå in och gå ut. 

Själv har jag tagit del av flera av de senaste årens stora makrospel, de enda jag aktivt hållit mig utanför är tech och AI. Jag har doppat mina tår i försvar (försvinnande lite), ädelmetaller och nu senast energi.   

Funderar på varför jag hållit mig borta från AI och Tech, kanske för att jag dels förstår det bra, det har alltid varit ett intresse, eller är det för jag själv upplevde IT-kraschen?  Jag vet inte, det har ju oavsett inte hindrat mig från att köpa finans trots jag var en del av finanskrisen.

Skynet is here, the winter is coming!

Skillnaden mellan ädelmetallhausse, momentumtrade i försvar jämns med AI-bubblan är magnituden av kapitalmängden och dess koncentration.  Det tål att poängteras att nästintill alltid när bubblor brister så sker stora orealistiska IPOs, som Space X och att kringomföretag rallar som Silex eller Sivers eller vad som helst som har AI, tidigare dot.com eller vad som helst som passar den just för tillfället rådande berättelsen. Även här har Dackmo mängder med exempel på att värderingar allt för ofta är irrelevant för att vad en aktie de facto kostar. Skilj alltid på värde och pris, kanske självklart men är värt att påminnas om. 

Min grundtes är att krascher är en del av kapitalismens mekanik, när nya innovationer av rang sker slutar det allt som oftast med en överhettning, en jakt på vinster som leder till en spekulationsbubbla, ofta bekostade av lån vilket gör att övriga delar av samhället dras med i kraschen. Vi har sett det inom järnväg, IT, osv. Det är inte riktigt samma mekanismer men nästintill därintill, som utlöst andra krascher i bostad och finans även om det kan handla om systemfel, är oftast problemet spekulation. En jakt på allt större vinster och att allt kan nå till månen, att människor har en benägenhet att blunda i sin jakt på rikedom eller trygghet. 

Det är viktigt att minnas att krascher inte är ödesbundna, även om jag utrycker mig som en determinist så är världen inte förutbestämd, människans privilegium är att hon faktisk kan förändra framtiden. Dock vi är ofta ganska usla på det...

Krasch,  so what, allt löser väl sig till slut?

Nåväl, är en krasch ett problem för dig som investerar, du har säkert hört tusen gånger från alla sparekonomer att sitta still i båten för att allt löser sig på lång sikt, eller hur?  

Ja men för att citera Keynes, in the long run we're all dead! I korthet så beror det på vem du är, hur och när du investerat och omfattningen av kraschen. Den som lade rubbet i järnväg eller bredband blev urfattig om den inte sålde i tid, medan barnet till den som förlorade alla sina pengar sen njöt frukterna av investeringarna som blev järnvägsspår och optiska kablar. Kanske ger kraschen dig så stora komplikationer att du antingen säljer de aktier du har kvar till underpris bara för att överleva, eller du har brist på medel så du vare sig kan eller ens vågar handla in dig igen, och därför missar den uppgång som kommer.

Drar du dig ur i tid sker fantastiska vinster, bekostade allt för ofta av vanliga människors pensionskapital som tryckts in dumma indexfonder. Än i dag så går Icon media labs tidigare ägare och skrattar hela vägen till banken, 

Det som ofta underskattas är storleken i nedgången och tiden det tar att återtjäna förluster, ofta kan det handla om decennium. Börsen är fantastiskt men allt handlar om tajming och tidsperspektiv, det är också där den stora utmaningen ligger. Vill du läsa mer om börsen som en opålitlig älskarinna så hittar du en längre essä skriven förra året HÄR 

Står hoppet åter till Trump eller till kapitalallokering till en annan sektor? Det kommer förmodligen dröja innan smällen kommer!

Det står helt klart att vi i över ett år inte haft med en normal marknad att göra, den största jokern är USAs president. Jag har flera gånger skrivit att Trump har genom sitt utagerande tryckt ner börsen ett flertal gånger och därför räddat oss från en överhettad börs, då att inga egentliga fundamenta som vinster ändrats, har börsen fått förnyat förtroende. Jag gissar Trump säkerligen köpt oss ett par år genom sina ständiga stresstest av börsen, betänk även att om han inte avlider av naturliga orsaker kommer det förmodligen göra de kommande tre åren till de längsta i våra liv!

Just nu har det mullrat lite med AI-tech och en del nedgångar har skett, det är dock marginella vinsthemtagning om det går ner två siffrigt i en sektor där tusentals procent har rallat upp sedan 2022.

Förmodligen kommer kapitalet delvis flytta till en annan närbesläktad sektor innan, eller för all del om, en större nedgång sker. Vi har sett värderingar flyttas från gammeltech till AI mjukvara och dess hårdvara, förmodligen kommer en ny förflyttning ske, innan toppen nås.  

Det är oerhört svårt är att förutspå hur stor kapitalförstörelsen kommer bli i nästa krasch, om miljardären och börsveteranen Jeremy Grantham har rätt, pratar vi 70% ner och decennium med lågkonjunktur samt en enorm värdeförstöring där botten går ur mängder med företag som förintas i en grym björnmarknad. 

Har vi riktigt stor otur samverkar en pressad kreditmarknad för konsumenter i USA med utlåning till AI-bolag, om de imploderar samtidigt i ett USA med en gigantisk statsskuld så kommer det bli tufft för staten att lösa kreditmarknaden ur krisen utan att räntorna i USA blir skyhöga. Om det sker kommer alla högbelånade REITs som jag äger falla som döda fåglar från skyn, hmm, mys och inte tala om mina kreditinstitut...

Minns även att upprinnelsen till andra världskriget faktiskt kan spåras till USAs börskrasch vilket drog ner USA i en depression, spred sig till Europa och nära nog utlöste den då allt så sköra demokratins fall! 

För den som verkligen vill förstöra sin nattsömn skall ta en koll på en intervju nedan med Jeremy, i den pratas allt från AI-krasch, miljöförstöring till minskad spermaproduktion (!). 
Jag är van vid Dr Dooms genom att lyssna på silverryggar inom miners men det här tar priset för det mesta jag hört. Trist nog sympatiserar jag rent forskningsmässigt utifrån emperi med Jeremy, oavsett det är viktigt att minnas att mänskligheten hitintills överlevt allt den hittat på mot sig själv, men individer har alltid drabbats. Så för optimisten, vi som släkte överlever förmodligen även om du själv kanske drabbas ;) Skall tillägga att Jeremy delvis är en optimist, han tror precis som jag på att människan kan förändra sitt öde, dock att vi lider av en överdriven optimism ;)

Hur agerar jag? Kom ihåg att du kan ha rätt men göra fel!

Förra gången jag hade korn på en stor nedgång och förutspådde den var 2018, jag sålde allt och 2019 hade jag rubbet i räntor, det var ju praktiskt, kraschen kom med en rejäl nedgång med 30% år 2020, runt 2022 kände jag mig redo att börja återinvestera igen.

Okey vad hände, dels så missade jag all uppgång som skedde under 2019, även den uppgång som skedde som en dubbeltopp efter kraschen 2020 och klev rätt in 2022 och fick uppleva en svår och långsam död i flera sektor fram till det började vända strax innan 2024.

Jag lyckades ha rätt men skötte mina investeringar fel. Om jag hade satt allt i halvledare hade jag dock druckit champagne till frukost nu.

Allt det där har präglat mig och om jag kan dra någon lärdom av det är svårigheten att tajma saker, och att det smått omöjligt att spå rätt i vilken sektor som drar, oftast är du för sen.  Det är därför bättre att riskminimera och diversifiera. Tror du att en nedgång sker så skaffa cash, ja du kan förlora på att stå utanför med en del av kapitalet i en uppgång men du står med rumpan bar om du verkligen har rätt. Att inte ha resurser i form av en räntefond eller liknande när en nedgång sker så, jösses du kommer ångra dig.

Det är okey att momentumtrejda i sektorer eller företag, men den stora delen av ditt kapital skall finnas i företag som delar ut, istället för att inbilla dig att just du är klok nog att veta när du skall skala för att hämta hem vinst.  

Bind dig inte vid en tes så mycket att du vägrar hämta hem vinst och skala, frågan är dock alltid när! 

Våga chansa med hävstång men våga också minimera risk när det inte känns bra i magen.

Ja det där med magkänsla, förmodligen kommer den från allt du har hört, den informationsbubbla du hamnat i så våga ifrågasätta den likväl!

Känn dig själv, om du är en person som ständigt funderar över risker och makrotake som en del i ditt investerande, ja då vet du att att krisen kommer, men när det sker har du säkert fel i! Det kommer ta längre tid än du själv känner. Än en gång våga ifrågasätta känslan, våga vara lång men jobba med att sprida din risk. 

Bokens betyg och lite musik på köpet!

Det var det, när jag skrev texten inventerade jag vinylsamlingen, allt skrevs till tonerna av fem olika album av Björn Afzelius, Sveriges absolut skönaste proggare, hans melankoliska texter passar min text väl.

Ja just det, boken Börsjävel får en köprek, med starkt behåll för återläsning nästa gång jag vill handla en indexfond, tack för den Pontus Dackemo!