Jag tänker, alltså finns jag, reflektion inför året. Tankar om ungdomens brister och ålderdomens förfall. Endast den som skriver historien efter den har hänt, kan lyckas förutspå den! Skivtips - Risken finns!

Jag har ett antal börsår bakom mig, jag har passerat 20 år sedan mitt första aktieköp, men som aktiv och all in, ja det skedde efter 2022. Därefter vill jag påstå att jag varit som allra mest nyfiken, prövande, tvekande, gjort flest misstag och lyckade investeringar och har sannerligen genomfört mina 10 000 lärtimmar efter återstart. Killen på bilden är René Descartes, kanske mest känd för talesättet, "Jag tänker, alltså finns jag" och den tvivelaktiga berömmelsen av att bli den enda filosof av rang som dog under sin vistelse i Stockholm. Descartes menade att tänkandet var förknippat med tvivel, och det yttersta beviset på att du existerade var att du tänkte. Utifrån det och texten nedan får jag konstatera att jag uppfyller båda dessa kriterier. Hur tvivlande och reflekterande läkaren som försökte bota Descartes lunginflammation med åderlåtning får vi aldrig veta, men förmodligen var det dödsstöten för den stackars filosofen som inte trivdes i drottning Kristinas dragiga slott.

Jag skulle gå så långt som att säga att jag hade stor kunskap om börsen men lite kunskap om företagen på börsen under mina första 20 år. Även om min kunskap om ekonomi var god, som ekonomhistoriker fanns tyngdpunkten på makronivå, inte mikro. Jag känner att jag har, på ett annat sätt än innan, lyckats bygga ihop dessa olika delar de senaste åren.  Som med allt lärande så skapas kunskap i växling mellan teori och praktik, av erfarenheter du får under tidens gång. Erfarenheten är värdefull om du har förmågan att reflektera över varför saker och ting gått bra eller dåligt. Om du inte har det, ja då kunde lika gärna skippat det.

Ju äldre du blir, desto mer erfarenhet och kunskap samlar du på dig. Erfarenhet kan vara till din fördel, men den kan även hindra dig från ny kunskap, ny kunskap prövas ständigt mot den tidigare när du omprövar hur du uppfattar världen. Ju äldre du blir desto lättare blir det att fastna i tidigare lärdomar, och svårare att att omfamna nya trender och ny kunskap. I viss mån är både det ålderdomens förbannelse likväl dess välsignelse. Därför känns de bra att inte än vara allt för lastgammal och trots vad mina barn ibland kan tycka, fortfarande ha ett relativt rörligt intellekt balanserat av ett knarrigt knä.

Allt för ofta förförs unga att springa ut för ett stup av starka ledare, just pga av att de saknar det konsekvenstänk livet ger oss, övertygelsen är extra stark när din kunskap har lite att relatera mot. Dock, de mest fantastiska ting har skapats av unga som inte ser hinder och inte har erfarenheter som bojar dem, utan istället utvecklar världen. Den mest banbrytande musiken skapas ofta i unga år och mer än ett tekniskt genombrott har letts av en ungtupp. I den bästa av världar så kan du hålla dig alert och klok, och se genom erfarenheternas dimmor men dra nytta av kunskapen, så du slipper de värsta fallgroparna.  

Många saker fascinerar mig med börsen, en sak är att du aldrig blir fullärd, det finns alltid en ny sektor eller ett ytterligare företag att fördjupa sig i. Vi har alla olika sätt att investera, jag lär känna företag genom åren men djupborrar sällan i dem. Jag läser vissa företags årsredovisningar, det har räddat mig från en del fatala investeringar som gjort jag hållit mig borta eller tryckt på sälj i blotta förskräckelsen. Jag försöker istället hitta sektorspel och agera efter det, jag är makroekonom kanske en förklaring. Minst lika svårt, enligt en del bara dumt. Jag tillåter mig i så fall vara det, alla vägar bär till himlen, men vägen dit är olika för oss alla.

Som ekonomhistoriker vill jag påstå att det är den som skriver historien efter den har hänt, som alltid lyckas förutspå den. Det är kanske den största skillnaden i tankesätt mellan en ekonomhistoriker och en nationalekonom. 

Aktier är ett händelsernas spel, tur och tajming har, oavsett hur mycket folk räknar på bolag, oftast större inflytande än analysen, för de flesta vanliga dödliga, sen finns det ett fåtal som är undantaget. Jag påstår inte att aktiemarknaden är ett enda stort lotteri, det finns värden att räkna på och trender att ta hänsyn till, men när du säljer och köper din aktie, exakta dagen och därför dess värde, ja det är ofta beroende på ren tillfällighet. En Trump har pratat eller inte, en köprek har skett, en lågkonjunktur har tagit fart och just då behöver du pengar för din frys pajat ihop.

Tidigare år har jag inte varit undantaget, 2025 års resultat var därför extra glädjande. Därför jag tar årets resultat med ro. Förövrigt, visst är det bra mycket enklare att slå resultat när börsen går upp än när ner?

I år har min framgång handlat om att jag varit tung i bank och ädelmetaller samt att Millicom drog. Det är ju en gammal sanning att det är enkelt att slå index ett år men desto svårare för varje år som går, framförallt ju tyngre din portfölj blir.
Mitt mål är att slå index på sikt, men glad jag gjort bättre nu, och bättre än tidigare år.

Kan ju även i princip säga att en hel del av 2024 års investeringar drog ner resultatet i form av sjunkande dollar. Så vad 2026 kommer bära med sig har jag ingen aning om, dock är jag väldigt nöjd med ett par saker som inte har så mycket med resultatet i år att göra men förhoppningsvis underlättar framåt.

Lärande och förbättringsområden

- Börjar tydligare se olika hype och hur det sker i poddar/nyheter. Tror mig enklare se igenom skapad bull (i dubbel bemärkelse) och hoppas därför att jag undviker sådana fällor (men vem vet, kommer säkert ske). Läs mer om börsens kannibaler HÄR, de som ständigt kokar soppa på varandras nyheter och späder på varandras hype. Poddare, bloggare, forumanvändare och youtubers drar upp företag till skyn tills verklighet och kassaflöde spräcker illusionen de byggt. 

- Ökar bland utdelningsbolag så utdelningarna verkligen gör skillnad och ger, om det inte blir en riktigt kris, kraft att fortsatt göra köp även när börsens oundvikliga nedgång sker.

- Känner att mycket av det lärande jag gjort börjar sätta sig, likväl att jag tror mig veta varje dag, varje år, är nytt gällande börsen. Jag är fullt medveten om att trender kommer och går och att bank och ädelmetaller, eller AI/försvar för all del, kan var nästa års totala haveri och att något annat kommer dra. Men börjar känna en del mättnad och är inte riktigt lika pillig som jag var de första åren efter återstart. Något jag hört från många, att de tidigt gjort för många köp/sälj istället för låta tiden jobba för bolagen, likväl har det, kanske motsägelsefull, blivit enklare att sälja surdegar.

- Min största utmaning är fortfarande att veta hur mycket och när jag skall behålla aktier som dragit rejält, öka, skala eller sälja av helt. Jobbar på det, och det är verkligen en utmaning, för mig som för många.

- Jag nöjd med att tillåta mig själv att vara nöjd med resultatet av min diversifiering. Jag kunde lika gärna varit sur att jag inte satte allt i silver och gjort som en del kloka forumkompisar och dragit massa procent på ett år, eller öst allt in i bank eller Millicom osv. Tanken är att så mycket som möjligt skall delarna av totalportföljen fungera över tid. Att skala vinst och förflytta till undervärderade sektorer. Fortsätta bygga portföljer som täcker olika områden och öka och skifta fokus.

- Sett hur jag tänker kring risk, så är jag glad att jag tog en betydande risk med delar av min portfölj, samtidigt som jag behöll en bred sektorallokering.
Även förnöjsam med att jag vågade chansa och flytta kapital så som skedde med metaller och lade mig tyngre i en del bolag, den här gången gick det hem.

När det skedde året innan, direkt in i norsk shipping, ja det blev ingen höjdare större delen av det året, och det tynger än! Den erfarenheten kunde lika gärna förflyttat mig till "säkra tillgångar" och gjort att jag ägnat min tid åt annat.  I ett kommande inlägg tänker jag precisera mer hur jag kommer allokera mina tillgångar under 2026, delar av det är redan berättat då jag påbörjade arbetet under hösten.